bara naturliga bilder - no more ps


Lize skulle vara sexig..

Sedan lite mer sexig...

Men det blev bara läskit...


Love J

maddes place

Jag och Madde ska till Lize nu.
Hon har sölat som få!
Fast nu är hon tydligen klart.
Grejt!

Love J


kaurajuoma +

Detta får bli ett inlägg i all hast när jag äter min frukostgröt. För jag ska ut och springa med hunden snart.
Träffade Madde igår och tydligen ska hon flytta till Piteå. De har inte ens en tågstation där! Men okej, jag förstår att hon vill bort. Det vill alla oftast. I alla fall från Kiruna. Jag ska i alla fall åka och hälsa på hos henne där. Har vi bestämmt.
Jag blekte håret igår och faktiskt känns det ganska så bra. Jag ska alltså inte sluta vara blondin på ett bra tag.
Jag har helt plötsligt en massa saker som borde göras men som inte riktigt görs. Jag ska slita och måla mitt nya skrivbord, lägga ut mitt gammla på blocket och måla golvet i stugan. Känner mig ganska lockad av att börja med något. Men jag vet inte i vilken ordning.
Idag åker familjen iväg till Saivo och jag blir ensam. Det är härligt och jag hoppas de åker snart.

Love J

borta.

Sitter hos en vän under en trappa.
Vi har slumberparty med en kille som inte kan svenska.
Det är ganska nice för vi är helt underbara på engelska.
Nu ska vi tydlige låta honom äta köttbullar. Det ska bli kul (Y)
Vi chilldricker öl och är jättefina.
Nu ska jag gå till mina vänner. Har saknat dem!

Love J

stugan.



Love J

Ooh.

Nu har jag råkat få tag i en dator fastän jag sitter mitt i skogen. Jag vet att alla hurrar framför era datorer.
Jag ska snart åka iväg på marknad i Karesuando. Det är fint tycker jag och lite trevlgit också.
Vi har haft väder som har varit lite dåligt, för precis efter jag dök ner i älven kom regnet. Men bada i regnet, det har man väl gjort tidigare också. Så vi gjorde det igen.
Det är ganska trevligt att vara här, även om jag saknar stan. Och alla töser som finns där.
Men ändå! Vi har ju Bathman i speedos här. DET har ni inte i stan.
Ja, jag hade kunna skriva en lång berättelse om vad som hänt tre dagar i stugan. Men jag gissar att man måste vara med för att förstå det roliga. Jag kommer hem på söndag eller senare. Men treoligast på söndag.
Jag tycker också det är tråkigt att vi inte har setts på ett tag.
Det är dåligt att jag inte är på pdol just nu. Men jag menar, ALLA väljer väl karremarknad framför pdol?
Eh.. Precis. Ingen gjorde det.

Snart blir det förresten kalas(får alltid klagomål på att jag säger kalas. duh) Jag fyller ju tamigsjutton 17 snart! Sjutton också. Det hade jag nästan glömt.
Okej, slut på dåliga skämt. Marcus fyller år snart. Sjutton han också.
Jag säger grattis på födelsedagen i förskott till Marcus.

Nu måste jag gå för det är någon som säger att vi ska ut. Tydligen är det väldit viktigt. Någon kanske har skjutit en ekorre? Det hade varit kul.

Love J

miss me when i'm gone

Åker till stugan för en vecka utan dator eller dylik kontakt med omvärlden. Det blir lite kontrast till Stockholmsveckan.

Vi ses när jag kommer hem!

Love J

we are from sweden ju!

Jag och Frida träffade en turist idag!

Turist: Ursäkta har ni MAX här?
Vi: Nej.
Turist: Inte ens längst vägen?
Vi: Nej
Turist: Har ni Big Mac? 
Vi: Nej
Turist: Burger King?
Vi: Nej.
Turist: McDonalds?
Vi: Nej
Turist: Har ni inte NÅGOT amerikanskt?
Vi: Nej.
Turist: Vad har ni då?
Vi: Empes! *pekar*

Love J

How did it end up like this







Love J

You've got my number, it's still the same


(Bilden är tjuvad från Nattis blogg)
Men kolla vad fina alla flickor var! Jag saknar dem som tusan och det var fint då.
(Upptäckte precis: Observera kjollängden på allas klänningar. Jag ser ett mönster)
Jag har precis legat insnurrad i något som känndes som femton filtar men egentligen bara var ett täcke och kollat Walk the line. Om Johnny Cash ni vet? Ja Cassi, jag grät flertalet gånger. För tro det eller ej, jag bölar direkt jag får minsta chans. Jag grät när hans bror dog. Jag grät när hans far sa att han inte hade något. Jag grät när han kom hög till June och bad henne gifta sig med honom. Jag grät när han försökte få upp traktorn ur leran. 
Helt enket så grät jag nästan mig hela filmen igenom. Jag har väl lätt till tårar då, det är bara så.

Tycker det är lite tråkigt att jag är helt borta i tankarna och inte vet vad jag gör egentligen.
Jag behöver lite girl talk. Okej?

Love J

veckan.


Ute och vandrade en dag


Det finns en massa små skulpturer i Liljeholmen. Finast tycker jag är stenen.


Vi åkte till Birka en dag.



Efter heldag på staden fixade vi naglarna och taggade grillparty i Tullinge.


Det var veckan mycket kortfattad. För vi gjorde mycket mer.

Love J

we had some good times

Innan jag åkte till Stockholm var jag barnvakt.

Vi lekte i lekpark

Matade ankor
 
Lekte med Axel

Sopade studsmattan.

Love J

we made it always.

Idag blev jag så arg på en pojke som sade "Det måse vara roligt att vara i Stockholm när man inte är van att vara i en stad! Det är ju ganska stor kontrast mot KIRUNA!". Jag lovar och svär att den pojken tror att Kiruna är en liten fjuttig by. Även om han trodde det var Kinna första gången jag sade namnet. I alla fall. Han trodde jag bodde i en by i norra Sverige. Att jag inte hade sett höghus eller köpcentrum. Precis så lät det. Som om jag var en flicka med byhjärta som traskade omkring med stövlar efter grusvägar. Jag lovar den pojken aldrig ens SETT en grusväg. Än mindre gått efter en. 
Ja, det är sådant jag stör mig på. När vissa tror att de är så mycket bättre för att de inte växt upp i en myrskog och inte haft renar eller för att de inte behöver måla om stugan själv. Som att det är så jäkla dåligt att växa upp i en by. Som om man inte har någon koll på världen utanför. Speciellt Kiruna, det är faktiskt en STAD. Vi har höga hus och köpcentrum. Kanske inte det största utbudet. För ja, det är inte en stor stad. Men ändå, det är inte en BY. Som vissa verkar tro. Jag blir så irriterad på dessa människor.
Okej, nu kanske det låter som att jag är bättre och har mer koll. För jag är uppvuxen i en snödriva och varit på älgjakt sedan jag var två år. Men såklart är det inte fallet för jag vet inte hur det är att växa upp i en storstad. Jag har faktiskt ingen aning om hur det är när man ständigt hör storstadsljuden och det alltid är någon vaken. Men jag tror inte att alla är helt blåsta heller, men tyvärr finns de dem. Jag menar bara att jag aldrig skulle börja skryta om min uppväxt.
"Stockholm? Jaha du har väl aldrig sett ett riktigt träd!?" Ungefär så.
Men herregud, jag har ju varit här. Men det är ganska få som åker upp till Kiruna och bara är. Faktiskt inte lika vanligt.
Jag menar bara att ovisshet är väldigt jobbigt. Men det håller nog alla med om?

Tidigare var solen högt på himmlen men på bara en minut drog molnen ihop sig och regnet öste ner på alla gator i Stockholm. Sedan kom solen tillbaka men den är borde igen. De har tydligen mörk på natten här. Jag saknar min midnattssol som gör mig pigg hela kvällarna. Det är väl det finaste med Kiruna.
Igår hade vi grillparty och det var fint och gott. Hammarbypojkar och norrlandsflickor var vi. Så kan det gå men vi hade så kul och trevligt. Hampus försökte till och med lära mig spela X-box men insåg att jag var omöjlig att lära.
Jag är så trött att jag kanske kommer svimma, för mina ben kommer inte okra bära mig snart. De har bärt mig så många timmar i flera dagar. Jag tycker nästan synd om dem.
Men vi åker snart hem och jag grämer mig, det ska inte bli jättekul.
Fastän när jag kommer till Kiruna så ska vi åka till Luleå och hjälpa med husbygge. Sedan ska jag minsann åka till saitta med Frida någon natt, för vi har inte setts på veckor. Cassi saknar jag också men hon träffar franska pojkar utan mig den jäkeln!
Men jag har träffat en pojke som var så fint att jag dör när jag bara tänker på det. Jag blev kär tror jag. Han var nog vackraste jag hade sett. Frida försökte intala mig att det var något fel på honom. Antligen var han oskuld eller lestadian. Fast jag tror att han kanske var lite för vuxen och från Stockholm. Det är så knasig med distansförhållande.
 "Man ser inte skogen för alla träd" sa Frida om Kiruna-pojkar. När jag sade att det inte fanns några fina.
Tror fortfarande inte det finns några.
Kollade btw på allsång på skansen. Jag älskar Marcus Birro!

Men nu blev det ett allderles för långt inlägg. Jag har inte tid att sitta här! Ska ut på balkongen och dricka juice ut långa glas och känna sommaren i kroppen!

Love J

the heart, the beat, the night

Tredje dåliga inlägget från Stockholm. Jag har ingen tillgång till bilder eller sådant förän jag kommer tillbaka till Kiruna. Plus att jag inte riktigt har tid att blogga.
Men idag har jag vaknat klockan sju för att bege mig ut på Birka och det var fint.
Sedan har jag vandrat på Gamla stan och letat ett fint Sushi-ställe. Men tyvärr verkar det vara slut på sådana. Men jag hittade ett i Hornstull. Där ska jag äta imorgon. (söndag klockan sex, allt är stängt)
Nyss pratade jag med Frida. Man måste hålla sig uppdaterad fastän vi har semester på olika orter. Cassi är någonstans i Frankrike och kollar in franska pojkar som pratar vackert och har randiga tröjor med basker. Hade inte sagt nej till att se några sådana pojkar idag.
Mina dagar här har varit så fina att jag dör. Tänker "Aldrig mer Kiruna, aldrig mer"
Moneybrother spelas just nu högst i mina hörlurar och jag måste rusa.
Det är inte lätt att ha bråttom!

Love J

I'm looking for time

Har precis ätit middag och dricker just nu något dåligt rött vin. Vädret är toppen jag jag ska ut om någon minut bara.
Jag älskar Stockholm. För det är inte Kiruna. För att staden lever.
Man kan springa i folkmassorna och aldrig är det någon som ens snuddar vid en. Ingen ger dig blickar och ingen, ingen känner dig. Ingen bryr sig om du skriker högt eller gör något plötsligt. Ingen vet vem du är.
Stockholm är inte Kiruna och jag vill aldrig, aldirg åka hem.
Det är så underbart här för jag har suttit i Kungsträdgården och sett på världen utanför norrland. Sett hur fint det kan vara.
Någon gång ska jag flytta hit. Det vet jag när mitt hjärta byter till Stockholms-rytm direkt jag hoppar på tunnelbanan första gången.
Jag har spenderat nästan hela dagen på outlet och köpt skivor som får mitt hjärta att skratta och mina öron att dö. Av ren glädje såklart. Jag har börjat prata med någon blandning av Stockholmska och min vanliga norrländska. Det låter för roligt.
Det är så fint att jag vill skratta, skrika och gråta.
För Stockholm är inte Kiruna.

Love J

välkommen till huvudstaden/liljeholmen/mosters lägenhet

Nu sitter jag i mosters lägenhet i huvudstaden och äter nötter. Var precis till Sjövikshallen och handlade så jag klarar mig, tills imorgon i alla fall. Regnet öser dock fortfarande ner. Förföljt oss ändra från Kiruna hit. Vädret var hemskt på flyget, plus att jag satt precis bredvid motron och den lät inte lite.
Jag har aldrig mått så dåligt av att flyga plan och resan ner till Liljeholmen från Arlanda var inte heller helt smärtfri.
Men nu är jag i Stockholm och Kirunas kalla fjällvindar har bytts ut till brisar som sveper in från vattnet.
Genom sovrummsfönstret ser man områdets innergård. Världens sötaste lilla fontän som just för stunden smälter in i regnet. Kollar jag åt höger däremot ser jag hus, hus och ett byggnadsområde som inom en snar framtid ska vara en park.
Soffan är min oas denna vecka hos moster och även om jag hade hunnit ut och gjort stockholm idag låter jag bli. Att gå ute i Liljeholmen räcker bra idag. Imorgon däremot. Då får vi se vad som händer.
Men just nu ska jag rota igenom deras samling med CSI-boxar och äta äpplen med nötter.

Love J

du är som jag och jag är som du men ingen är som oss

The ångest of doom har slagt till och jag försöker dämpa den med allt jag kan. Dock inte det vanliga, för ångesten handlar precis om det. Så jag har varit så sysselsatt att jag knappt hunnit andas de senaste dagarna. Därför har jag ätit om mamma frågar, hon har bara missat det. Jag har inte alls tagit ipren för att somna om nätterna och jag mår just nu toppen. Jag försöker övertala mig själv att att är så himla bra just nu att jag knappt hinner med annat. Jag målar, springer ärenden och packar som att det vore något att leva för. Det hjälper inte att fly bort i dvala mer. Jag försöker bara tränga undan alla tankar med sysslor och saker som jag helt plötsligt måste göra. Ingen mat mer för jag ska komma in i min kjol jag bar under julbordet.
Storlek 34.
Precis innan jul när allt var underbart och jag åt och skrattade och mådde toppen sånär som på en liten saknad. Annars var allt underbart. Då var jag helt säker på att min gömda tablettask aldrig mer skulle användas, men den bara låg där som ett bevis på att jag mådde obotligt fantastiskt. Jag vet inte vad som hände.
Men någonstans under våren mellan pojkuslingar, tunga flickhjärtan och svaga bantingsförsök så försvann den glädjen.
Så jag slösade pengar som jag gör när jag är olycklig och försökte kasta lite sol omkring mig. Jag trot väl det gick rätt så bra och vissa soliga vårdagar var så vackra och fick mig att gråta av glädje. Men jag har tre nya tablettförråd som används allderles för flitigt så jag ska orka tänka, leva, skratta och gråta.
Jag orkar med mina sår i hjärtat som jag fick när jag var vackert naiv. De orkar jag med. Men jag orkar bara inte se mig i spegeln mer.

Love J


stockholmspojken


Så som bara söta små pojkar kan vara. Precis så söt är han med sin stockholmska och världen sötaste blygaste leende. Nu äter han kakor för det får han göra. Sedan ska han minsann köra grävmaskin för det mutade han till sig med hjälp av lite godis. Fast nu ska vi ut, jag och pojken. Han fnissar så fint och säger "mjölkpaketen här är knasiga".
Bilden är dock något år gammal.

Love J

lets pray for a better day


Var på staden med dessa flickor en dag.

Jag köpte ett fint halsband.

Var glad och åt goda lakritspipor.

Jag och Cassi taggade bilåkning med Jonas en dag.

fin helg med fina vänner

Love J

@ Fridas place. vaka

just nu bloggar jag fran en tv. Det kanns kul faktiskt. Jag, Cassi och Frida ska vaka hela natten. Jatteskojjigt
De spranger i gruvan just nu och vi blev lite radda.
Mina flickor gillar tydligen Paradise hotel och börjar tydligen bli valdigt besatta. "Jag har tankt pa det hela dagen" sa Frida.
Jag förstar det inte riktigt deras besatthet. Kanske ar jag trakig.
Nu ska vi ata mazariner ovh dricka mjölk.

Love J

pojkar och flickor


har fina short från Monki som gör mig glad i kroppen. Passa på att se mina ben, de är en väldigt klar nyans av blekvit.


Tycker att pojkar är det knepigaste som finns nu. Alla pojkar i hela världen, nästan.
Kompis-pojkar verkar vara de enda som man förstår sig på. De som skämtar om alla tjejer som är så villiga och som säger "puss" innan de går. De som man är bara vänner med och som säger att man kan få vilken kille som helst.  Som bara skrattar och skojar och som är helt otroligt naturliga hela tiden. Skrattar tills de kiknar och ser på en med den där "nu tänkte du inte till"-minen. De som håller om dig och säger "killar är idioter" när du känner dig lite ledsen över någon pojk. De pojkarna är så otroligt underbara att jag inte förstår varför det finns pojkar som är knepigare än rubiks kub.
För de flesta pojkar som inte blir kompisar, de blir knepiga gåtor som alla försöker lösa. Men ingen verkar lyckas.
Det verkar vara omöjligt att veta vad allt betyder. Han gjorde si och så och vad menas med det och det sämsta är att inte ens kompis-pojkarna förstår vad det betyder. Ingen alls verkar förstå.
Betydde det något eller är det bara sånt pojkar gör? Om han säger ordet "lovar" har jag rätt att bli arg när han inte håller det? Har jag rätt att vara glad/besviken/arg/ledsen/lycklig/misstänksam eller vad som helst?
Jadå. Ingen vet väl riktigt. För pojkar är knepigare än rubiks kub. Den hatade jag och slängde i väggen när jag var liten. Min kusin klistrade om klisterlapparna så den skulle bli hel. Vi kanske bara var åtta då, men även då.
Redan då hade vi problem med rubiks kub. Hur många är det egentligen som klarar den?
För man kan vända hit och dit. Man kanske tror att det är helt rätt, men egentligen förstå ingen hur man tänkte för att göra så. Kanske blir man lite dum i huvudet av pojkar? Jag tror det.
Idag nöjer jag mig helt klart med kompis-pojkar som gör livet ganska fint. För ibland nöjer jag mig med att de kan skämta på helt andra sätt än mina tjejkompisar. Kanske tycker jag att pojk-kompisar är lite lättare att förstå?
Det är inte alltid lika klurigt som flickor. Kompisar är kompisar och ingenting blir knepigt. Det blir aldrig falska spel eller timmar med prat som gör mig osäker på vad jag ska säga. Sanningen att säga är ju usel när det kommer till pojkar.
Nej, idag är mina kompis-pojkar de bästa som finns. Kan helt öppet skämta om "livet som actionfilm" och alla tjejer de legat med. Ibland känns det lite lättare och lite säkrare. Än pojkvännstankar och ensamma nätter som aldrig tar slut alltså. Jag har så svårt att tänka ut bra svar som faktiskt inte skämtar bort allt. Vilket jag alltid gör när jag tappar bort mina ord och därför kan verka ganska obrydd. Jag vet bara inte riktigt vad jag sa säga.
Nej, pojkkompisar som helt plötsligt börjar kolla porrfilm på mobilen eller säger "nu ska vi ragga brudar på nätet" känns lite lättare. När de inte är så allvarliga att jag tappar bort mig i allt.
Även om begreppet "bara vänner", kan leda till " "bara" vänner" som betyder att man inte alls bara är vänner, utan närmare "vänner med förmåner" som oftast och nästan alltid leder till pojkbekymmer så är pojkar lättare. Okej, jag kan släppa lös och flabba med mina flickor också.
Jag kan helt enkelt tycka att mina vänner av det manliga könet blir lite för mycket ibland. Vilket jag även kan tycka om flickorna också. Jag måste få känna mig lite bekväm i mig ibland och bara få sitta i ett rum som luktar unket dataspel och prata om flickor och bilar med en kille som egentigen inte hade velat bara prata med mig. Men ändå bara gör just detta eftersom han är min vän och vet att han har absolut ingen chans att bli något annat.
Tycker dock inte om pojk.kompisar för slutar höra av sig så fort de skaffar flickvän. Som att man inte kan umgås med sina vänner då, fastän de är töser.
Detta råkade bli ett fasligt långt inlägg om knepiga pojkar och flickor. Ganska mycket om hur mycket jag tycker om mina pojk.kompisar också. Det tåls att nämas, för jag verkar bara klaga på alla pojkar hela tiden.
Pojkar än knepigare än Rubiks kub. Men mina kompis-pojkar är de finaste i hela världen.
Så pojkar; Ni vet att jag tycker att ni är bäst!

Love J

I keep telling you I've got lots of things to do

PapaBåten
Pappa var glad så jag sa "Kan vi inte gå ut och åka båt?"


Sagt och gjort. Vi tog båten ut på älven som låg stilla och blank i sommarsolen.


Jag sa "Vi åker till Lainio". Sagt och gjort vi tog bilen dit och badade i älven. Jag fick sova ensam i en stor säng bredvid älg-lampan. Ojsan

Love J

RSS 2.0