berätta för mig hur man bryter isen/din hud får färg som indianers

Livet är lite fint idag.
Egentligen rysligt fint.
Alltid.
För fastän man bråkar ibland och det sker lite missförstånd så gör det inget.
Tänk vad tråkigt livet varit om man aldrig fick gråta och skrika och förlåta.
Att aldrig får slå någon eller sparkas eller hatat någon.
Om man aldrig hamnade i bråk så hade man aldrig fått förlåta.
Eller om man alltid förstod och alltid mådde bra.
Om man aldrig fått gråta så kan man inte veta hur det är att vara riktigt glad.
Man kan skirka att man hatar någon och gråta och inte prata på flera timmar.
Sedan inser man att det var lite löjligt och får prata ut.
Får förstå.
Komma överens och bli vänner och säga förlåt.
Man får bli missförstådd och orolig för att nu kommer det lösa sig.
Får svära lite över att ingen förstår hur du menar.
Någon kommer att förstå tillslut.
Så du slipper vara ensam i din missförstådhet.
Då kan ni tycka att alla är tokiga för att de inte förstår er.
Man får skämma ut sig så alla skrattar så att man nästan bara vill dö.
För att man sa lite fel eller gick lite fel men alla kommer glömma.
Ingen kommer ihåg ditt misstag förevigt.
Tillslut blir det du som säger "kommer ni ihåg när jag.." då minns alla.
Då kan ni skratta tillsammans.
Är något så hemskt om man jämnför med hur mycket bra livet kommer med?
Det finns väl inga snesteg som är så hemska att man inte vill mer.
Eller som inte kommer med något bra efter.
Varje litet snesteg lär dig något.
Om livet.

En fundering bara.
Peace and love J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0