Till en vän.

Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om en av mina bästa vänner i hela världen. För jag tror kanske att ibland glömmer jag säga att hon är riktigt fin. Just nu är hon en rödtott men jag har varit med när hon var blondin, brunett och nästan svart. Hon ska flytta till the big city Luleå till en lägenhet med badkar och bruna väggar. Det betyder att jag kommer försöka komma förbi och bada någon gång och kanske sno lite av hennes tid.
 Hon och jag har hängt ihop rätt så mycket under våra år. Faktum är att jag tror vi hängt ihop sedan vi firade tioårsdag ihop på Laboteket. Tänker lite på hur trevligt det var och jag minns att vi fick rita på dukarna där. Så många minnen vi har ihop att jag inte minns alla, men de flesta. Ja, jag minns Hägen-dazglass och platspåsklänningar. Minns även något om en matta(läs:mattan i hennes rum) och en lampa utanför rymdhuset. Tänker på vad mycket roligt, oväntat och sorgligt vi varit med om. Även om de flesta minnerna är rena skratt och gråt. Att ens gå in på minnen skulle få mig att minnas i evigheter och vi lämnar minnerna med att säga; Åtta år är en lång tid.
 För min vän vet mest om mig i hela världen, ja faktiskt nästan allt. Jag tror och hoppas (och är rätt säker) på att hon förstår mig mycket bra också. Vissa säger att vi är jättelika men jag tror inte riktigt att de förstår. Vi är inte alls så väldigt lika (Förutom att vi båda är ypperliga och jätteroliga) men vi kompencerar varandra gissar jag. Vi tycker inte så mycket lika fastän vi ofta har samma åsikter och vi ser verkligen inte lika ut. Det gör vi inte.(SKAFFA GLASÖGON) 
 Hon är dendär som man bara inte KAN ha tråkigt med, då måste man vara otroligt humorbefiad. Så är det någon som säger emot när vi säger att hon är härlig, då jäklar är det något fel på stackarn. Hon är nog nämligen en av de underbaraste människorna i hela världen.
Just nu saknar jag henne rätt mycket. Säger en sak: KOM HEM.


Jag tycker jäklars mycket om dig.
Tro inte att du slipper mig för att du flyttar!
Peace and love J 

Lets wait, just wait, don't breathe.

Har just avslutat ett telefonsamtal med världens bästaste vän.
Världens bästaste vän är min bästaste vän i hela världen. Jag älskar min bästaste vän!
Min vän är precis som jag på ett helt underbart sätt. Jag har inte kännt det såhär bra på väldigt länge med någon annan. Min bästaste vän förstår verkligen mig och jag kan säga precis ALLT utan att vara orolig att bli dömd eller sparkad på. Därför berättar jag precis allt, som jag aldrig gör till någon annan. För jag litar på dig så väldigt mycket.

Jag är lyckligast i hela världen för att jag kan säga att till dig och du förstår och försöker inte överbevisa mig. Du får mig att må toppen och jag vill verkligen att du ska sova i min säng snart igen. Känns som evigheter sedan.
Minns du inte när vi snarkade ikapp och du tog hela mitt täcke eller när jag fick din arm i huvudet hela natten. (Varför känns det som att du aldrig råkar ut för att jag breder ut mig?)
Eller när vi bjöd in en helt främmande man till fröken Larssons hus. Det kommer jag aldrig glömma.
Du är helt enkelt underbar och jag längtar tills du är hos mig igen min bästaste vän.
Jag hoppas du odlat mustach eller åtmindstone skägg för min skull.
Jag saknar redan dig
Maaj Lövleeej freeend

Fick min lön idag och känner ett glädjeskutt i magen.
Förhoppningsvis ska jag dränkas i jobb tills jul så jag har råd men julklappar.
Dessutom känner jag att lite extra pengar inte heller sitter fel i min börs.
Det är ju inte ens jobbigt att jobba!
Håll tummarna för jobb ihelg.

Peace and love J

...

Ett bakslag. Ett jäkla bakslag.

Det får inte hända igen. Aldrig mer får du göra så igen. Aldrig.
Inte mot någon alls. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag älskar dig.

I hjärta KENT


KENT SLÄPPER NYTT!!!!



Första singel "Töntarna" har släppts. Det är hur bra som helst och Kent gör det verkligen igen.
Om en månad och en dag släpps även albumet "Röd" som blir deras nionde album. Jag har höga förväntningar och hoppas det bli lika bra som deras tidigre. De är inte mitt favoritband för intet.



Som det trogna Kent-fans jag är har jag alla skivor och Kent-boxen. Någon sade att det var onödligt, men det är verkligen inte sant. Deras musik får mig att gråta av glädje eller av sorg. Nu känner jag att jag måste göra ett stort glas oboy och slå på Kent i min stereo.

Peace and love J

I <3 Kiruna

Jag kan vara ombydtlig. För entvå år sedan var allt jag ville att komma bort. För Kiruna var för litet, jag var för stor för staden och mina drömmar var hundra mil bort. Klart att jag fortfarande vill bort, men inte idag. Jag vill resa runt, se världen och testa bo långt borta eller i ett annat land. Jag har fortfarande kvar en liten fjäril i magen som bara kommer försvinna om jag inte ser Kiruna ett tag. Men alla verkar vilja bort och aldrig komma igen. Jag vill tillbaks igen när jag fått nog.
Kanske är jag precis den lilla småstadstjejen som alla tänker sig. Hon som vill bort men ändå inte riktigt kan släppa tryggheten i allt hon vet. För Kirunatjej kommer jag alltid vara, det spelar ingen roll hur långt bort jag flyr. Förr trodde jag att om jag försvinner långt kommer jag aldrig ha något med Kiruna att göra, det kommer inte kröka ett hårstrå på mitt huvud. Men jag kommer alltid vara här ifrån. Kiruna kommer alltid vara en del av mig så som staden är av många andra som kanske vägrar erkänna det.
Jag vet inte varför min plötsliga notalgi för Kiruna, kanske när jag insåg att det jag behöver finns här. Mitt liv och jag. Jag finns här.
Jag ska inte ljuga, ibland vill jag bara bort och ut. För det finns ingenting och man vet vad alla heter och ingen är riktigt ensam. Det finns så kalla nätter som får mig att dra på tjocktröjor under lagen av täcken och filtar. Att solen aldrig går upp i december och man måste ha varma fula vinterjackor när graderna kryper ner till -20.
Men är det inte så fint på våren och man tar ut skotern i solen. När man kan sola i en snödriva iklädd bara underkläder och det är varmt. När man kan sola sig mitt i sommarnatten och när hösten lägger sig och allt blir gult och det är lite svagt kylig och man bara kryper ner i en stor soffa och myser. Att bada i älven mitt i natten och bara flyta med stömmen. Eller när man hittar en gammal grillkåta som man gör upp en eld i och bara är. Att rulla runt i en snödriva eller sitta i skogen på natten med öppen eld och fina vänner. Jag tycker nog om lugnet som jag får för mig att bara Kiruna kan ge mig.
Ja, jag är nog allderles för mycket kirunatjej och bybo verkar det som. Men drömmen om storstaden har inte suddats ut, även om Kiruna ligger mig varmas om hjärtat

Ett allderles för långt inlägg om Kiruna.

Peace and love J

6 september 1985

Mama och Nani blev tillsammans den 6 sep 1985. Det är exakt tjugofyra år sedan. Mama insåg det när hon satt och läste tv-tablån idag. Tänk att Mama var som mig när de blev tillsammans, jag tycker det är underligt. Att hon var så ung alltså. Kanske därför det har sina bergstoppar och dalgångar. För hur mycket måste man inte ha förändrats på tjugofyra år? Det borde vara mycket..
Eller så är det bara en enda sak som finns kvar

Bild: Nani och Mama

Peace and love J


första gången kärlek


På bilden är jag fjorton år och det är precis innan jag blev svart.

När jag var ungefär fjorton år var jag kär för första gången. Då träffade jag en pojke som var jättefin.
Jag kunnde inte somna om nätterna för jag stirrade bara upp i lampan i mitt rum. Alltid den lampan som mina ögon vilade på i timmar och timmar om nätterna den sommaren. Jag tänkte alltid att det måste vara något fel. Mina ögon var trötta men mitt sinne var på spänn och mina tankar var så ihoptrasslade att jag knappt visste vad jag hette.
Mina ben blev lite darriga och jag rodnade nog lite när han pratade med mig och jag förstod inte varför. Att jag lite förtjust i pojken var inte det lättaste att förstå. Jag hade aldrig mått så konstigt i hela livet.
Konstant hade jag en känsla i magen som jag trodde var illamående men senare insåg var något helt annat. Starkt tycke.

Jag tycker det är lite fint att minnas första gången man gillade en pojke. Det är lite charmigt att man inte förstod vad det var för fel. Det var aldrig någon som sade "Du tycker om honom". Man bara stod där och insåg det första gången han pussade på en. Man blev en hel bubbeldricka när han höll en i handen och gav en fina öronhängen med rosa stenar på. Första gången han sa att han tyckte om en höll man på att spricka av alla känslor.

Är det inte så otroligt vacker att tänka på det?
Jag tycker det är så fint med förstagångens kärlek att jag inte kan låta bli att le.
Tänkt vad härligt att vara fjorton år och förstagångs kär.


Love J

and we're just kids..

Jag förstår ingeting.
Faktiskt inget alls. Jag fattar inte varför man inte kan styra själv. Hur man känner och sådant. För känslor kommer ändå som de vill. Det kommer jag aldrig förstå. Dom kommer och går utan att man kan kontrollera det. Fast man inte Vill känna något så hjälper det inte. Man känner det ändå. Det går inte att förhindra. Det kommer fast man försöker låsa in det långt bak i hjärtat. Det finns ändå där och jag vet inte hur man ska få det att försvinna.
Men jag är inte arg idag. Bara helt slut, i kroppen och huvudet.
Jag vet inte ens varför jag var arg. Helt konsigt. Jag ville bara skrika och slå. Bara skrika och slå hela tiden.
Jag vet förresten folk som förstår. Det vet jag ju. Jag vet folk som fattar för de har varit där. Man behöver inte ens säga något för dom vet ju ändå. Dom har känt samma sak och varit där.
Men jag känner även dom som bara säger "jag vet hur det känns" bara för att dom inte vet vad dom ska säga annars.
Kanske jag är för liten för att förstå mig på sånt. Eller så är det så att ingen alls förstår. Ingen kommer någonsin att förstå. För kanske är det några av livets dåliga spel. Som man bara måste satsa rätt på. Som man kanske inte ens kan satsa rätt. Det kanske bara handlar om tur allt ihop.
Kanske?

Love J


they all sit and stare with their eyes

Idag ville jag skriva något vackert men jag har inget vackert att skriva.
Jag har stekt falukorv, dubbat film, bakat kakor och glott på när en vän och hennes pojke har pussas. Det var väl ganska vackert tror jag. Jo, det var ganska vackert.
Men just nu är ingenting vackert.
Mina ögon är röda och svullna av alla tårar. Jag dricker chokladhavredryck direkt från paketet och kollar på en dålig romantiskt komedi.
Bara underkläder och svept i ett stort täcke under köksbordet. Det känns inte vackert, bara ensamt.
Fast ändå, jag mår bra. Min påsk har varit fin.
Jag har så många vackra flickor som är så glada och roliga. Dom är bland det finaste som finns.
Jag har druckit tills jag har blivit snurrig och vissa delar kanske jag inte minns.
Jag har dansat och snurrat och pussat på pojkar.
Det har varit en fin påsk.

Men ikväll sover jag ensam.

No Love. Just J

Atonement

Jag har precis kollat på Försoning.
Så underbart vacker och så fin. Mina tårar fyllde mina ögon och blötte mer mina kinder.
Så länge sedan jag sett en så fin film. Så vacker gjord. Så vacker.
försoning
Det är trettital och det är krig. En ung flicka hinner bli gammal.
Och såklart; Kärlek.
Vad vore en film utan dess vackra skildring av en kärlek?
Den kärleken får mig till tårar varje gång. Så vill jag att min kärlek ska vara.
Lika stark och intensiv. Lika ärlig och vacker. In i döden.
Jag tror kanske inte på en så ren och fin kärlek som filmera ger mig.
Jag tror inte någon kärlek kan vara så ärlig som dom får oss att tro.
Men man kan alltid hoppas. Hoppas att jag bli så vacker förälskad någon gång.
Att jag finner en lika intensiv kärlek som håller sig så stark. Trots motgångar.
Jag vill finna en kärlek lika vacker och ärlig som på film.
Jag är en harlequin. Det har jag alltid varit och det kommer jag nog förbli.

Love J

happy people never fantasize

När något är så vacker att man vill gråta. Då ska man gråta.
När verkligheten tränger på ska man stänga den ute.
Den behöver inte förstöra skönheten.
Vill man gråta av skönhet ska man göra det utan att lyssna på verkligheten.

Men när ensamheten kommer som en våg.
När det sköljer bort alla dina vänner och alla glada minnen.
Då ska du lyssna på verkligheten, låta den tala.
För ingen är så ensam som fantasin får en att tro.

Jag ska börja släppa in min verklighet för jag är inte ensam.
Men det är bara min dagar är så fulla. Ja, alla nätter så tomma.
Nu finns bara nätter. Dom ensamma nätterna.
I mitt rum med en tekopp och kent i mina öron.
Dom nätterna när jag sitter uppkrupen i min säng.
Tre täcken eller utsträckt på ett kallt trägolv.

Dom nätterna är för verkliga. Dom är verklighet.
Jag vill inte ha den verkligenheten mer.
Jag vill inte ha en annan verklighet.
Jag vill ha en fantasi som kan glänsa över min verklighet.

Love J

RSS 2.0